Den digitala rättighetsorganisationen Noyb (None of Your Business) har publicerat en rapport om ”pay or OK”-modellen. Denna modell kräver att besökare på webbplatser antingen betalar en abonnemangsavgift eller samtycker till detaljerad spårning av deras beteende, trots regler som säger att användarens samtycke ska ges fritt och att användarna måste ha ett verkligt val.

Målet med rapporten är att bidra till en pågående diskussion inom dataskyddsvärlden. European Data Protection Board (EDPB) utarbetar just nu en gemensam ståndpunkt för dataskyddsmyndigheterna i EU-länderna. Dataskyddsmyndigheter i vissa EU-länder har redan uttalat att den här ekonomiska modellen kan användas av traditionella mediesajter. Denna hållning grundar sig på uppfattningen att medieorganisationer spelar en viktig roll i demokratin och att oberoende journalistik riskerar att förlora betydande intäkter utan möjligheten att ha indivdualiserade annonser. 

Riskerar att underminera hela systemet med samtycke

Noyb erkänner också den oberoende journalistikens betydelse för att stödja demokratin, men i rapporten presenteras resultat som tyder på att onlineannonsering utgör en relativt liten del av de flesta nyhetsredaktioners intäkter. Dessutom understryker rapporten att  GDPR gäller på samma sätt för alla kategorier av personuppgiftsansvariga. Artikel 6.1 a i GDPR undantar inte nyhetsmedier från restriktioner för försäljning av personuppgifter för finansiella ändamål. I rapporten dras slutsatsen att om nyhetsmedier tillåts använda pay or OK-modellen kan det underminera hela systemet med samtycken. 

Rapporten belyser att GDPR gäller för alla sektorer. Om dataskyddsmyndigheterna tillåter mediebranschen att använda denna modell kan andra sektorer, som sociala medier, hävda att det är orättvist, vilket kan leda till ett bredare införande. I rapporten hänvisas till Facebook och Instagram, som införde ”pay or OK”-modellen 2023.

Abonnemangsavgifter är orättvisa och manipulativa

Rapporten visar att många webbplatser som använder pay or OK-modellen sätter abonnemangspriserna betydligt högre än den beräknade intäktsförlusten när en besökare nekar till att bli spårad. Till exempel, när en fransk användare väljer bort spårning är motsvarande intäktsförlust 14,89 euro, medan den genomsnittliga abonnemangsavgiften för att kompensera för denna förlust är satt till 119,59 euro. Detta innebär att prenumerationskostnaden är cirka 803% högre än de förlorade intäkterna från användare som vägrar spårning. I Spanien är intäktsförlusten per användare som avböjer spårning 10,56 euro, medan abonnemangsavgiften i genomsnitt är 52,66 euro, vilket är nästan 500% högre än den beräknade förlusten.

I klartext betyder det att om du vill skydda ditt privatliv på en enda nyhetswebbplats i Frankrike, så kräver den webbplatsen att du betalar åtta gånger mer än vad den webbplatsen tjänar på att använda dina uppgifter för annonser på hela internet. Det är inte en ”rättvis deal” – det är avskräckande. Deras poäng är att den här typen av pris inte är rättvist och helt klart avsett att pressa individer att göra avkall på sina rättigheter och ge sitt samtycke. Det är inte ett ärligt försök att kompensera för förlorade annonsintäkter. Därför säger rapporten att detta är manipulativt och inte ett ”fritt val” enligt GDPR.

Dataskydd blir en klassfråga

Noyb hävdar att när man tar hänsyn till att 21,6% av EU-befolkningen riskerar fattigdom eller social utslagning, skulle en betydande del av befolkningen inte ha ett verkligt eller fritt val att avstå från att spåras för att kunna använda online-tjänster.

Rapporten fortsätter med att undersöka vad de faktiska skälen bakom pay or OK-modellen kan vara, med tanke på att abonnemangsavgifterna verkar vara orimliga och ekonomiskt tvivelaktiga. Även om inga definitiva slutsatser kan dras pekar man på flera troliga faktorer.

Möjliga motiv till höga abonnemangsavgifter

En möjlig förklaring är att dessa abonnemangsavgifter främst riktar sig till de 0,1% ”extremanvändare” som konsumerar stora mängder onlineinnehåll vid flera gånger under en och samma dag. En annan anledning kan vara att utgivarna ser detta tillvägagångssätt som ett sätt att uppmuntra fler användare att gå över till betalda prenumerationer. Dessutom finns det indikationer på att vissa utgivare motiveras av en politisk önskan att göra motstånd mot GDPR och cookie-reglerna.

Läs mer:

noyb’s Pay or Okay report: how companies make you pay for privacy, pressmeddelande, 24 juli 2025

“Pay or okay”, rapport, 24 juli 2025o