Gästinlägg av Kave Noori, jur. stud. och medlem i Forum för dataskydd

År 2013 förbjöd finska datasekretessnämnden det kristna samfundet Jehovas vittnen i Finland från att samla in och behandla personuppgifter om enskilda som inte är medlemmar i samfundet utan att informera dem om personuppgiftsbehandlingen och att följa personuppgiftsreglerna i övrigt. Fallet gick till Högsta förvaltningsdomstolen i Finland som bad EU-domstolen klargöra hur EU:s dataskyddsdirektiv ska tolkas. Förra veckan kom EU-domstolens dom (C25/18).

Medlemmar i Jehovas vittnen knackar dörr hos okända människor för att sprida samfundets religion. Missionerande dörrknackning är en del av medlemmarnas utövande av sin religion och skyddas av religionsfriheten. Det har framkommit att missionerande Jehovas vittnen för anteckningar om personerna de pratar med och skriver upp deras namn, adress, familjeförhållanden och vad som sagts i samtalen, särskilt vilken religiös övertygelse den besökta personen har.

Detta kom EU-domstolen fram till:

Undantaget för verksamhet av rent privat natur och hushållsundantaget gäller inte

Med hänvisning till religionsfriheten argumenterade Jehovas vittnen för att det rörde sig om missionärernas personliga anteckningar och att dessa omfattades av undantaget för verksamhet av rent privat natur eller som har samband med missionärernas hushåll. EU-domstolen ansåg inte att undantaget gäller i det här fallet. Domstolen konstaterade att syftet med dörrknackningen var att sprida Jehovas budskap utanför missionärernas privata sfär och till ett obestämt antal personer som är okända för missionären och Jehovas vittnen. Dessutom förs åtminstone en del av personuppgifterna i anteckningarna vidare till samfundet Jehovas vittnen som använder personuppgifterna för att administrera listor över vilka personer som inte vill få hembesök. Därför är det inte en verksamhet av rent privat natur för missionären eller som har ett samband med dennes hushåll.

De handskrivna anteckningarna är tillräckligt strukturerade för att det ska vara ett manuellt personregister

Den andra frågan som prövades var om de manuella anteckningarna var tillräckligt strukturerade för att omfattas av personuppgiftsreglerna. Enligt DraftIt privacys handbok har tolkningen i svensk praxis enligt personuppgiftslagen varit att manuellt nedtecknade personuppgifter ska vara ordnade som i ett register så att det finns flera sökvägar.

Här menar EU-domstolen att en samling anteckningar som förs av ett religiöst samfund som innehåller uppgifter om de besöktas namn, adress och annan information är ett manuellt register med personuppgifter om det i praktiken är lätt att i efterhand hitta en viss person. EU-domstolen slår fast att det inte krävs något sökregister, förteckningar eller särskilda arrangemang för sökning för att det ska vara ett manuellt register.

Personuppgiftsansvaret är delat mellan missionärerna och Jehovas vittnen

Eftersom missionärernas personuppgiftsansvar inte ifrågasatts undersökte EU-domstolen endast om samfundet Jehovas vittnen kan anses vara medansvarigt. Dörrknackningen organiseras, samordnas och uppmuntras av Jehovas vittnen och utgör en viktig del av samfundets verksamhet. Samfundet administrerar utifrån anteckningarna också listor över vilka som inte vill få hembesök . Eftersom Jehovas vittnen är delaktiga i att bestämma ändamålen och medlen för databehandlingen har de ett delat personuppgiftsansvar tillsammans med missionärerna.  Detta gäller även om det är missionärerna som samlar in personuppgifterna genom sina anteckningar. Det saknar enligt EU-domstolen betydelse om Jehovas vittnen  själva har tillgång till anteckningarna. Vidare spelar det ingen roll huruvida Jehovas vittnen tagit fram några skriftliga riktlinjer eller instruktioner till sina dörrknackande medlemmar.

Nu är det upp till Högsta förvaltningsdomstolen i Finland att utifrån EU-domstolens tolkningsbesked kontrollera fakta i målet och avgöra tvisten.

Kave Noori